ann

I kväll är det ett år sedan.
Det känns fortfarande obegripligt. Att det skulle bli så. 
Ser framför mig en glad och trevlig tjej. Varför? 
Hon har det bra nu. Men det är ändå orättvist. 
Sorgen jag känner, kan inte beskrivas i ord. 
Hur känner då hennes föräldrar och syskon.
Att förlora ett barn. Det är en mardröm.
Minns den lilla vita kistan. 
Och alla röda rosor.
Så mycket hon missade av livet.

Lyssna gärna på TAKIDAS Walk on by, tillängnad Sofia.
http://www.youtube.com/watch?v=fubbge2QcLM
 

Hoppas att den här dagen blir en minnernas dag,
en dag då mobbing och hårda ord inte förekommer,
en dag som tillåter att vänskap och vänlighet lyfts fram.


Hoppas att det blir en vacker dag trots allt.........