Skönt att veckan snart är över!

Fyra grader kallt och lätt snöfall, ja det kan jag stå ut med en söndagsmorgon... Det är lite skillnad mot för hur det var i torsdags med snöstorm och den tragiska olyckan med hästarna.

Jag har haft årtusendets värsta flunsa i veckan jag. Över 40 grader i feber i flera dagar, ont i halsen, hosta och naturligtvis har kroppen kännst som ett ömmande onödigt tillbehör till mitt huvud som dunkat nästan oavbrutet. Så nu hag jag utnyttjat minst en normal årsförbrukning av både Ipren och Alvedon på bara en vecka.... nu är det bara själva kroppen som måste få sig en återhämtning, sen är jag nog frisk!

I min familj jobbar vi väldigt mycket kvällar, kanske inte samtidigt men det är ju inte så ofta vi får chansen att äta middag tillsammans. Men i går hade vi tänkt det eller åtminstonde jag, så Eloise och jag stökade på med mat och hon dukade fint med flera bestick, glas och fina servetter. Hon hämtade tändaren och gav den till Mats och sa:
-Pappa tänd ljusen nu så det blir lite mysigt. När han gjort det sa hon:
-Nu kan vi se vad vi äter också!
Så var det dags för förrätten, Medelhavshjärtan med flingsalt. Riktigt gott. Sen var det dags för varmrätten och den bestod av Viltgryta med potatis. Vi hade bara lagt maten på middagstallriken så fick Mats ett larm han måste i väg på...... så Eloise och jag fortsatte att äta, hon vill ju mest bara ha potatis så det åt hon i massor och jag åt en lagom portion mat eftersom jag visste vad som fanns i kylen till dessert. Vintervit Pannacotta.

Så Eloise och jag hade en riktigt trevlig middag och hon fick stanna uppe lite längre än vanligt....kanske Mats skulle komma hem innan det var dags för Godnattsagan.... Men en nöjd och trött Eloise hämtade en bok och ville absolut höra sagan om Snövit. Så sagt och gjort, det blev saga och gonattkram. Då kom Mats hem!

När han åker på larm får jag ofta obehagskänslor.... naturligtvis är man orolig för vad som kan hända. Det kan så lätt hända något oförutsett... och det var precis det som hände i går kväll..... fast inte under själva insatsen utan turligt nog på hemfärden, med en femton ton tung brandbil. Det hade skurit ned med hjulen i snön i en välkänd kurva efter riksväg 305 och voltat, så taket lutade emot en björk i brinken... de hade låg fart så allt hade likom hänt sakta men ändå hänt..... Så man vet aldrig när olyckan kan vara framme..... eller lura bakom nästa krön.
Den här gången gick det bra. För alla inblandade. Men min oro kommer inte att minska nästa gång de åker......


Mina underbara barn.


...och min fantastiska brandman...<3



Så idag ska vi ta det lungt och jag har ett Grillpass på eftermiddagen.... annars sa vi bara ha en Skön Söndag.

Ha en Skön Söndag du med!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0