Rullrånsfrukost

Så sitter jag här med en kopp nybryggt kaffe och äter rullrån:)
Åtta grader kallt ute och Nathan har gått iväg till skolan. Mats åkte redan halv åtta för att delta på årets styrkeledarutbildning.
Eloise leker för fullt och har nyss talat om för mig att man inte kan komma in i TV:n, inte ens i fantasin. Bara på film. Minns själv när jag var barn och hade sådana funderingar...... men då var TV-aparaterna ganska mycket större, så då kanske ett litet barn hade kunnat få plats i dem... men nu är de ju ganska platta och omöjliga att få plats i.

I går var jag och Eloise till tandläkaren, hon hade fina tänder och kommer nog snart att börja tappa mjölktänderna som hon fick först.
Jag däremot hade ett hål!!! Måste dit igen och laga, känns lite konstigt eftersom jag inte haft någon trasig tand på över fjorton år. Då var det visdomständerna som fick sig en omgång med tängerna.
Men nu hittade de kariesangrepp inne i en tand. Läskigt, det måste alltså finnas en väg in i tanden som inte syns från utsidan. Kanske tur att det tas röntgenblider ändå....

Synd att det inte finns en röntgenmaskin som kan ta bilder på själen... eller kanske är det tur. Vem vet.
Att samtidigt försöka få det dagliga livet att fungera som det händer så mycket runt omkring är egentligen inte så lätt. Helt naturligt så blir det störningar i ens liv. Om allt ska fungera perfekt hemma så måste något annat försakas.
För att få en harmonisk balans så måste en del saker prioriteras. 
Jobba det måste man. Äta,sova och andra naturliga behov kommer man inte heller ifrån. Diska, tvätta och städa, det är också viktigt.  
Så då återstår den resterande tiden då. Fritiden.
För mig är det enkelt.
Den använder jag till att fundera över hur jag ska kunna hjälpa min dotter.
Som jag nämnt tidigare finns det inget enkelt sätt. Svenska lagar gör det i stort sett omöjligt att som förälder till ett myndigt barn att hjälpa eller ställa krav om det behövs. Om någon inte vill ha hjälp så är det så. Vill de ha hjälp så ska kommunen först göra en bedömning om det behövs. Skulle kommunen bedöma det så, så vill de att klienten ska vara med frivilligt. Så det är inte enkelt. Om någon far illa så ska kommunen kunna gå in och hjälpa till, men bara om denne någon vill. Det krävs att denne någon är en fara för sig själv eller andra om det ska hända något. Men då måste det finnas underlag.
Om inte kommunen får kontakt med personen i fråga så avskrivs det. Det är helt enkelt lagligt att hålla sig undan. Om kommunen får kontakt så måste allt ändå ske enligt egenbestämanderätten.
Polisen då. Ja om man vet eller misstänker brott kan de hjälpa till. Om det handlar om brotsligt. Det är bara alkoholrelaterade brott som typ berusning på allmänn plats, LOB som rapprteras till kommunen då är det upp till kommunen att ta ställning.  
Ja då var man där igen. Kommunen. Socialtjänsten. Ett fruktansvärt skämt!!!!!
Landtiget som driver det så kallade psykvården har ungefär samma lagar. De ger mycket nedgångna patienter permission en fredagskväll och tror att de ska komma tillbaka efter helgen. Fast de vet om att personen inte har någonstans att ta vägen. Trodde de verkligen på personen? Men så är lagen. Om man inte vill så behöver man inte!
Väl hemma, så har ingen annan rätt att ställa krav heller. Eller jo, det har man nog men om man vet att det ställs för orimliga krav för den personen så kanske det är sista gången man ser henne. Som förälder känns det ganska solklart att hellre se sitt barn ligga hemma och sova sött i en säng, istället för att fundera över vad barnet gör, om hon lever eller vad hon utsätter sig för eller utsätts för. De tankarna kan man inte komma ifrån.
Nej man kan inte tvinga någon att få hjälp, men jag skulle faktiskt tycka det vore bra! Inte bara för mig och mina funderingar, utan för att en annan människas liv står faktiskt på spel.
Just nu är jag rädd att få det där samtalet ingen förälder vill ha.... men jag kan inte göra något åt det. För det är den lilla människans egna val. Jag kan bara hoppas.

Ha en bra dag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0