ann

Har sagt till mig själv att jag bara ska skriva positivt på min blogg....men det är svårt ibland.
Försök se positivt på saken! Så säger jag ofta till vänner och bekanta. Men det finns tillfällen då det är omöjligt.

En gammal människa har levt ett helt liv, så när det är dags för denne att lämna jordelivet så är det oftast med full förståelse för nära och kära. 
Men man känner även då sorg och saknad. Det går inte att förhindra. Det är helt normalt.
 
När en ung människas liv släcks, då är det inte riktigt narurligt.
I bland är det olyckor och fysiska sjukdomar som förhindrar en människa att åldras. Ibland är det brott eller andra faktorer som ligger bakom....Vad som än är orsaken så börjar tankarna börjar rotera som ett urverk.
Kunde jag ha gjort något för att förhindra detta?
Kunde någon annan ha hjälpt till?
Varför? Varför? Varför?
Svaren på dessa frågor har oftast inget svar, eller så blir svaren att inget kunde förhindra detta.
Men tankarna bara fortsätter......


Att livet inte är enkelt, det vet nog de flesta.
Men man måste gå vidare! Det går inte att stanna i mörkret, man måste ut till ljuset. Till livet!

Utan mörkret skulle vi inte se ljuset!
Så i dag när jag ska till kyrkan för att ta farväl av en vän, måste jag försöka tänka på just detta.
 
Det finns inget fotografi i världen som kan återspegla hennes leende och livsglädje.
Så minns jag henne. Så vill jag minnas henne.
Kanske är det dumt att överhuvudtaget gå dit. Men jag har inte riktigt förstått, att hon inte finns bland oss längre. Så det är nog ändå viktigt för mig, att få vara med och ta farväl. 

De döda är inte borta, de har bara gått ett stycke i förväg.......  

Kanske blir detta en bra dag trots allt, men det känns långt borta.........................

Var rädd om varandra och tänd ett litet ljus idag.
Det ska jag!